Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Odongren tog alla milda makter till vittne,
att hon midt i natten med förbundna ögon skulle
märka, om hon höll sitt eget eller ett främmande
barn i famn och att den unga flickan inte förstod,
hur hon hädade moderskärleken, det heligaste på
jorden. Och så grät hon en vers och sa’ att i höjden
bor där En, som ser allting. Han kände henne och
lille Torkel också — mer ville hon inte säga. Sitt
barn kände och förstod hon, fast hon inte kunde
spela piano och tala franska — det är inte de
främmande språken, som göra en kvinna till moder. Och
så tog hon den lille på armen och gick ut.
Alla skingrade sig, trötta på eländet, oeh
värdinnan erbjöd sig att ta’ Torkel och lägga honom
inne i barnkammaren; barnungen hade ju suttit och
skumpat lång väg och måste således vara rent förbi
af trötthet.
Fru Odongren kunde naturligtvis inte lämna
henne barnet, men hon gick själf in med henne.
Och nu föreslog värdinnan, att han skulle läggas på
samma säng, där lilla Anna Lisa — hennes egen
tösunge — också vid pass sju månader, slumrade så
godt. Truls, som också kom dit in, mäklade på
detsamma.
Och pysen lades och somnade, och föräldrarna
återvände till de andra, fast de emellanåt
naturligtvis smeto in för att se om lillen sof. Och det
gjorde han plikttroget och samvetsgrant.
‘‘Har du sett på deras unge, du Trulsf”
hvis-kade fru Odongren till sin man.
“Näpet barn — också ljushårig!”
“Tycker du detl,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
