Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, det vill säga–––”
“Inte är det väl Torkel, hvaf”
“Nääj, det förstås.”
“Det var då väl, det.”
“Jag har väl aldrig sagt–––-99
“De ä’ olika som eld och vatten, ä’ de.”
“Naturligtvis––––”
Så kom afskedets och uppbrottets heliga stund.
Truls gick in i barnkammaren och tog lille Torkel
som låg ytterst på sängen och ‘ snusade9 som ett litet
murmeldjur i sin goda sömn. Pysen blef insvept i
själen, frun drog själf den röda filten tätare om den
lille och satte säkerhetsnålen i och så stufvades alla
in. Klatsch! Och så bar det af hem.
Men innan guvernanten for på kvällen,
hvis-kade hon några ord i örat på värdinnan.
“Äi du spritt, språngande tokig, tös!” sa*
denna. Men hon kunde inte hålla sig för skratt.
“Jag var mte människa att låta bli, men jag
ville ändå inte att du skulle bli orolig. I morgon är
ju allt klart igen.”
“Men om han sitter och välter med ekipaget,
du — —”
“Prat! Hur — — det måtte han väl inte göra!
Åhnej, du! Och tala inte om det för din man,
förrän det blir nödvändigt, så blir det så mycket mer
lifvadt. Var nu inte ond på mig!”
“Du är en faslig yrhätta, Helena. Gud stånde
den arma varelsen bi, som blir din man!”
“Ja, han ska’ nog få veta att han lefver.
Tycker du inte, att jag skulle passa till prästfru på lan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
