Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Familjen på Lindby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit uppfästadt i en tjock fläta, men liksom på
trots mot denna behandling krusade sig öfver hjässan
och lockigt och glänsande föll ned mot tinningarna.
»Det går inte — nej, det går slätt inte, —
Lova.» Fru Ulrika lade otåligt bort saxen. »Vi
ha för lite tyg.»
Systern tog tyget, svängde pappersmönstret ett
par gånger fram och åter och fick genom någon
outgrundlig sinnrik beräkning bitarna att precis passa
inom hvarandra.
»Så skicklig du är, Lova! Här kunde jag stått
hela kvällen, utan att finna på det.»
Fröken Lovisa höll läpparna stramt hopknipna
och klippte med van, säker hand tyget efter mönstret.
»Jag har intet handlag med sömnad och sådant
där,» sade fru Ulrika, i det hon lät blicken följa
saxens snabba, säkra rörelser. »Kanske kommer
det sig däraf, att du fordom där hemma ställde och
ordnade för oss alla med kläderna. Präktigt att ha
dig här, så mycket som det nu igen på våren blir
att sy och laga — först barnens kläder — så Lars
Peters nya skjortor och — ja, det tar ingen ände
på allt som här finns att göra.»
»Aldrig kunde jag tro, när jag för sju år se’n i
Stockholm följde dig ombord och såg dig segla af,
medan jag själf stod kvar på stranden och viftade
med näsduken och grät, att du då för alltid reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
