Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Familjen på Lindby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån oss,» sade fröken Lovisa med klagande stämma.
»Då var inte tal om annat än ett halft års besök
hos släktingarna här i landet. Och aldrig kunde
jag tro att jag själf skulle komma öfver till Finland.»
— Fröken Lovisa hade alltid med tungsint blick
sett, huru olikt lifvet gestaltade sig mot hvad hon
trott och drömt därom.
»Å, stackars Lova, har du inte ännu kunnat
försona dig med Finland?» log fru Ulrika. »Vänta
bara, det blir väl bättre med tiden ... vänta, vänta,
rätt nu en vacker dag gifter du dig själf här och
blir bofast i landet.»
»Gud bevare mig!» genmälde fröken Lovisa
förskräckt, »så kärft och kallt och ödsligt som här
är! ... Och människorna likna isbitar ... och solen
skiner icke riktigt och ...»
Men fru Ulrika, som var vid muntert humör, lät
sig icke afskräcka:
»Prata du om köld, minns du inte huru
sjudande varm Färlingen var? Många veckor hafva
minsann inte förgått, sedan den dagen han för mig
förklarade, huru högt han älskade dig. Där inne i
förmaket gjorde han knäfall gång på gång med bön
att jag hos dig skulle lägga ett godt ord för honom.
Aldrig har jag sett en människa bära sig åt som
han gjorde. Han grät, så det gaf eko i rummet och
vred sina händer och var som galen, när han talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
