Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lars Peter funderar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans son skulle vara. Huru ofta hade han icke
hört fadern yttra, att all lärdom, alla kunskaper,
alla böcker i världen icke förmått skänka honom
glädje eller frid. Den enda verkliga och sanna
lyckan låg dold i den visa anordningen att
människan skulle äta sitt bröd i sitt anletes svett, och
det kunde endast en landtbrukare göra. Allt annat
var idel fåfänglighet, uselhet och förgänglighet. Den
store franske författaren Rousseau, som fadern läste
och ofta anförde, hade sagt — ja, hvad han
egentligen sagt, det visste Lars Peter strängt taget icke,
men af faderns yttranden hade han kommit till den
slutsatsen, att fadern och Rousseau ansågo Lars
Peter Ehrendts hederliga okunnighet bättre än de
flesta andra människors slyngelaktiga och oredliga
visdom, hämtad ur böcker.
När Lars Peter under denna eftermiddags vandring
från sågen hem öfver fälten än en gång i tankarna
genomgick den klandrade redovisningen, hade han
verkligen funnit utgifter, som möjligtvis kunnat
undvikas. Ulrika var icke sedan barndomen van
vid den ytterliga omtänksamhet fadern fordrade,
hon kunde icke iakttaga den misstänksamma, allt
omfattande sparsamhet fadern ansåg nödvändig, och
Lars Peter tviflade till och med på att hon
någonsin skulle kunna lära sig detta. Hon var hurtig,
gladlynt och flitig, men hennes tankar flögo snabbt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
