Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lars Peter funderar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och obetänksamt som muntra fåglar i solsken, och
innan man visste ordet af hade hon inlåtit sig i ett
eller annat företag, som icke kunde slutföras utan
kostnader. Det var icke för egen räkning hon
önskade något, aldrig sökte hon förmåner för egen
del, men hon var af naturen frikostig och gifmild,
hon ägde en sådan stor, god, moderlig hand, som
icke kunde afhålla sig från att hjälpa och gifva och
skapa trefnad omkring sig. År efter år hade hon
genomdrifvit små förändringar och förbättringar trots
det motstånd, som alltid i början mötte hennes
planer. Hon fick sin vilja fram under skämt och
munterhet, genom små fintliga öfverraskningar
och tusen uppfinningsrika infall och förevändningar.
Allt blef vanligtvis sist och slutligen bra såsom
Ulrika ställde det, ty hon var den gamle sekterns
förklarade gunstling. Hennes hurtighet, muntra lynne
och icke minst hennes vackra, ståtliga utseende
hade förvärfvat henne svärfaderns bevågenhet i
ovanligt hög grad. Och den gamle herren brukade
också antyda, att detta var en förmån, som icke
kom hvem som helst till del och som borde
uppskattas därefter.
Ibland, när den gamle herrn var vid godt
lynne, hördes han prisa sin svärdotters mod och
hurtighet, — som gjorde henne olik vanligt
kvinnfolk, sade han. För främmande berättade han gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
