Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lars Peter funderar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en händelse, som tilldragit sig första året efter
Ulrikas giftermål en vinterdag, när hon och hennes
svägerska Wilhelmina varit resta på besök till
granngården. Emedan de dröjt något längre borta än
bestämdt var, hade gamle sektern, otålig som vanligt,
i skymningen oupphörligt vandrat genom rummen
för att se, om »slarfvorna» icke redan syntes till.
Då hade han plötsligt varsnat en släde komma i
hvinande fart utmed landsvägen. Han kände igen
lilla gula släden från Lindby med det röda stoet
för. Någon stod upprätt i släden och piskade på
hästen, som om färden gällt lifvet, och ett stycke
bakom sågos två lurfviga djur, hvilka lågo i loppet
liksom två svarta streck utmed vägen, medan
afståndet mellan dem och släden ständigt minskades.
Gud i himmelen! Djuren voro vargar och Ulrika
var det som stod där med tömmarna i hand. Innan
ännu den gamle herren hunnit ut på trappan, kom
släden susande uppför backen in på gården. Snabbare
än ord förmådde utsäga, hade den färden gått.
Och om icke Ulrika i samma stund hon ryckte
tömmarna till sig och piskade på hästen, med
kraftig hand lyft den lilla dränggossen från hans
plats på baksätet och gömt honom nere på
slädbottnen, hade han säkert blifvit vargarnas rof. När
Wilhelmina kom in i förstugan, dånade hon, så det
behöfdes både valeriana och liljekonvaljs-brännvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
