Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lars Peter funderar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att återkalla henne till sans, men Ulrika sände
bud efter en af torparne, som var skicklig skytt,
och sålunda hade bestarna, sedan de en god
stund suttit kvar nere på åkern, ändtligen fått sin
bane. »Visa mig något fruntimmer, som bättre
gör sin sak,» ändade sektern vanligtvis sin berättelse
om äfventyret.
I det Lars Peter erinrade sig sin fars sätt att
lägga ut denna händelse, begynte han känna sig
betydligt bättre till mods. Ulrika ägde faderns
gunst, hon var klok, hon visste huru hon borde
taga den gamle mannen för att åter ställa honom
till freds. Och om hon än på kvinnors vanliga vis
blef mångordig, när hon fick gifva sitt missnöje
luft, var hon dock aldrig halsstarrig, utan kunde
fås att »taga sitt förnuft till fånga» som Lars Peter
brukade säga. Ty Ulrika var dock mån om att
behålla sin ställning såsom den gamles förklarade
gunstling.
Medan Lars Peter tänkte öfver sitt svar till
fadern, hade han hunnit ut till landsvägen, där han
ett stycke framför sig varsnade Ulrika och Lovisa,
som återvände hem. När de stannade vid en
videbuske, gick han fatt dem.
Videts små fjuniga hängen hade redan begynt
titta fram, trots den ännu skarpa marskölden, men
de tryckte sig försiktigt tätt intill kvistarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
