Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kvällsbetraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansåg han vara yttringar af den kvinnliga naturens
flyktighet och oberäknelighet, hvarför intet afseende
borde fästas vid dem.
Det hade väckt hans missnöje att Ulrika alltför
mycket sysselsatte sig med Carl Gustafs stundande
hemkomst. Han hade allvarligt afrådt henne från
att på något vis söka ingripa i den uppgörelse, som
skulle stå mellan fadern och den återvändande sonen,
ty en sådan inblandning från hennes sida skulle
endast draga olycka öfver dem alla. Men trots
förmaningarna till Ulrika hade Lars Peter icke kunnat
undgå att röna inflytande af hennes lifliga intresse
för brodern. Genom hennes frågor och tal hade
hos honom månget halfförgätet barndomsminne åter
blifvit väckt till lif, och Carl Gustafs bild hade åter
trädt fram för honom ur den glömska tiden lagrat
däröfver.
Lars Peter mindes brodern från den tid de
tillsamman åtnjutit undervisning af fadern. Allt hvad
Lars Peter långsamt inhämtade, hade Carl Gustaf lärt
utan möda, ja, han tycktes nästan veta allt förut.
Men för alla praktiska värf hade han haft en
oöfvervinnelig afsky, ehuru faderns järnvilja genomdref att
sönerna tidigt på morgnarna gingo ned i stallet för
att rykta och vattna hästarna och i trädgården för
att rensa och gräfva. Fadern, som själf konstfärdigt
arbetade med knif och svarfstol, kunde icke förstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
