Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kvällsbetraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetskap om den förlorade sonens brottsliga
förehafvande. Sedan den stunden hade Lars Peter kommit
att då och då draga sig ur förlägenheter genom en
eller annan liten nödlögn.
På bordet i sin kammare hade Carl Gustaf
lämnat ett bref, däri han förklarade sitt handlingssätt.
När fadern läst det, stängde han sig inne i sitt rum,
och skref till svar en förbannelse öfver den son han
älskat högre än alla sina öfriga barn, och när
brefvet var färdigt, samlade han familjen omkring sig
och läste upp det för att betaga en hvar annan
lusten att följa den vanbördiges exempel. — — —
Lars Peter hörde de stränga orden, kände hur
förskräckelsen snörde ihop hans strupe, han ville ropa
Carl Gustafs namn, men det fick aldrig nämnas i
hemmet — aldrig — aldrig — dock måste han
utsätta sig för faderns vrede — han måste, ty Ulrika
stod där och såg på honom med ögon, som lyste
af vrede och förakt och ... Han vaknade till
medvetande om att han satt kvar vid skrifbordet.
Uttröttad efter dagens arbete hade han under sina
funderingar slumrat in och väcktes af att han slog
pannan mot bordskanten.
Hastigt grep han pennan och skref snabbt, så
att intet tvifvel mera kunde tränga sig mellan vilja
och plikt, att han ofördröjligen skulle sända den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
