Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Döda minnen och lefvande tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den var så välbekant. Han måste låta sin blick
flyga fram öfver de böljande grågröna sädesfälten,
som gingo i vågor för vinden, och med ens
fördunklades af djupa skuggor, när solen gömde sig
bakom något af de seglande hvita sommarmolnen,
men lika hastigt skakade alla skuggorna af sig igen,
så snart den flyktiga midsommarskyn hastat undan;
han måste låta blicken famna de gröna
ängsmarkerna och hagarna med betande kor, tills plötsligt
en skog af mörka barrträd med ljusa fläckar af
löfträdsgrönska kastade sig emellan och spärrade vägen,
men då måste blicken bland detta virrvarr af grönt
girigt plocka upp strimmor och flikar af något blått,
blått, som skimrade och blänkte. Och det blåa
blef till den solbeglänsta ytan af en af de otaliga
insjöarna eller de otaliga hafsvikarna, alla barn af
samma mäktiga moder hafvet, som på kraftiga armar
lyft Finland mot ljuset. Där borta, där det gröna
och det blå blandades i solljus, skymtade ett tak
fram högt och spetsigt. Högre var det än andra
tak och högre och större rummet därunder än
människors boningar. Det var den gamla
gråstenskyrkan, som kunde skönjas vid stranden och som
antog allt bestämdare former, ju närmare den resande
nalkades dem. Han måste skåda detta landskap
med rörelse, därför att det var de nejder, där hans
barndom förflutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
