Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Döda minnen och lefvande tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid den öppna platsen framför kyrkan
tillsade han skjutsgossen att stanna. Liksom af instinkt
hade pojken vaknat upp, när man närmade sig
kyrkan, hade ryckt i tömmarna och manat på hästen.
När han nu såg sina bemödanden att få det lata
djuret i gång tillintetgjorda, kände han sig både
häpen och kränkt af denna tillsägelse, som
fullständigt trotsade hans egna innersta instinkter och den
gamla goda seden att åka i sporrstreck genom
kyrkbyn. Han envisades att icke lyda, men den
resande drog själf i tömmarna och steg ur, i det
han gaf körsvennen befallning att fara den
återstående biten väg till Lindby med kappsäcken och
budskapet att magister Ehrendt skulle komma efter
till fots.
Pojken satte af i sporrstreck mot kyrkbyn,
medan den unge magistern stod kvar och såg sig
omkring. Allt var sig fullkomligt likt, åren tycktes
här gått spårlöst förbi. Den rödmålade klockstapeln
hvälfde sina otympliga former öfver ingången till
kyrkogården, och dess stora svarta dörr med det tunga
låset var som förr i hvardagslag stängd och afskilde
strängt kyrkans helgade område från den öfriga
syndiga världen. Magistern styrde sina steg till
det sedan gammalt bekanta stället, där
kyrkogårdsmuren var nedrasad, och hoppade öfver den.
Så väl han kände igen den lilla vanvårdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
