Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Döda minnen och lefvande tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njutning. Allt hvad lif och anda hade var på
begrafningen utom herr Henrik Ekestam från
Henriksberg.
Hvarför var herr Henrik icke där? Han som
ändå varit en nära släkting till majoren. — Åhöraren
föreföll mera intresserad af denna enda omständighet
än af hela den nordenstolpeska ståten.
Visserligen — ja visst hade majoren varit herr
Henriks köttsliga morbror. Men det förhöll sig si
och så med herr Henrik, antydde
klockringaren-dödgräfvaren med hemlighetsfull min och röst. När
herr Henrik efter sin fars död kommit hem från
akademien lärd och studerad, dugde ingenting af det
gamla mer. Allt kastades om från början till slut,
hans hjärna var full med tusen nya och tokiga
funderingar, det blef nya bostäder för folket, nya
redskap för jordbruket — och växthus — och
trädgård och — ja ingen kunde minnas alla
galenskaperna. Men när han sedan gräft ned och byggt upp
alla sina egna pengar och litet mera därtill, var
det som om han ingen kraft haft kvar till att taga
tillbaka ur jorden det han lagt ned i den. Han
bara drack och roade sig, och hela det stora godsets
skötsel fick gå vind för våg. Han hade ett sådant
ondt skof på sig just när majorens begrafning firades
— sades det. — Men jag är rädd för att det går
med hela socknen så som med Henriksberg, nu när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
