Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arrendevillkoren och kommo öfverens om att hellre öka
sina utgifter med några flera skålpund ull och smör
än utsätta sig för de vådor ohörsamhet medförde.
När Lars Peter såg att hans hustru »tog sitt
förnuft till fånga», samtyckte äfven han till några små
förändringar inom hus, som Ulrika länge talat om.
Medan Lars Peter och Ulrika vandrade öfver
fälten, gick eftermiddagen öfver till kväll. Den
friska midsommarblåsten hade småningom stannat
af, sedan den hela dagen kommit med bud om att
hafvet låg i närheten, ehuru det endast var en af
dess innersta vikar, som skönjdes längst borta bakom
udden med dess krans af mörka alar. På himlen
fanns icke mera ett moln, vinden hade fört bort
med sig de hvita skyarna, som seglat däröfver hela
dagen, och fästet utbredde sig i genomskinlig
klarhet varmt och strålande. All jordens härlighet
sträckte sig mot ljusets källa, som framkallat den:
löfträden svällde af ung doftande grönska, tallarna
ställde sina långa kådiga ljus rätt upp i vädret,
granarna hängde nya ljusgröna fransar öfver sin
mörka vinterdräkt. Uppåt, uppåt, sköt allt det
jordbundna lifvet, det växte, det vidgades, det bröt
sig fram med den samlade kraften hos det som länge
legat bundet, som väntat, som bidat. Våren hade
varit kärf och kall och långsam att infinna sig, men
när så plötsligt värmen kommit, stod allt med ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
