Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, det är dumt, rent af oförsvarligt att sofva
bort en sådan midsommarnatt,» svarade Carl Gustaf
på broderns fråga, om det var något han önskade.
Och så föreslog han, att de skulle gå ned till åkern
för att möta fruntimren.
Lars Peter var hjärtans belåten öfver det vackra
vädret. Han hade suttit och erinrat sig en hel rad
af föregående kalla och ruskiga midsommaraftnar
och kunde därför lifligt uppskatta den närvarande
stundens behag. Han blåste ut röken och samtyckte
med en stum nickning till broderns förslag, i det han
tänkte att ombytlighet hos lärda herrar förmodligen
var en frukt af deras studier, ty hans egen ringa
erfarenhet af litteraturen hade hos honom stadfäst
öfvertygelsen att böcker egentligen skrefvos för att
människor skulle motsäga hvarandra, och han fruktade för
egen del de stridiga spörsmål läsningen alltid införde
i hans tankegång. I själfva verket lämnade han
ogärna sin trefliga plats på gungbrädet, emedan
han satte stort värde på att i ro röka en pipa
efter dagens arbete Fruntimren skulle väl hittat
vägen tillbaka, när de fått nog af sina galna
upptåg, förmodade han, men som artig värd ansåg han
sig dock böra följa med brodern.
Nere på åkern hade Greta Stina och Lovisa,
sedan de bundit sin lyckas trådar vid stråna, begifvit
sig in i det stora rågfältets drömmande tystnad, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
