Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast de unga grågröna axen bugade sig mot dem.
De hade beslutit företaga den hemlighetsfulla
vandringen längs nio åkerrenar för att midsommarnatten
möjligtvis få se en skymt af någon, som var deras
tankars hemliga föremål och deras önskningars dolda
åtrå. Länge behöfde dock de kvarblifna icke
förkorta väntan med att leta efter fyrväppling längs
dikeskanten, innan de båda äfventyrslystna flickorna
plötsligt, likbleka och skrikande, kommo utstörtande
på landsvägen . . Nej! Å nej, bevare oss väl! ...
Hvad de sett, det kunde de rakt inte yppa! ... Men
hela historien upplöstes i en flod af skratt, när det
visade sig att de båda gestalterna, hvilka i ett nu
stått liksom uppvuxna ur jorden framför de förfärade
flickorna, voro inga andra än Lars Peter och Carl
Gustaf.
Sedan gick den ljusklädda skaran tillbaka till
gården igen. Längst borta vid vikens blå rand
syntes midsommareldarna som lysande punkter —
då och då hördes ett bösskott, mångdubbladt af
ekot — och från gungan ljöd ungdomens sång vida
omkring i midsommarnattens drömmande ro.
Carl Gustaf gick vid fru Ulrikas sida. Hon var
litet förlägen, ty hon visste icke hvad hon skulle
säga till en så lärd herre, och alla flickorna sågo
nyfiket på dem. Men flickorna hade sinsemellan
mycket att tala om halfhögt och hviskande, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
