Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Under lindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade faderns färglösa hår öfver en låg panna, hans
förgät-mig-ej-blå ögon och hans långa haka med
den litet framskjutande underläppen, som gaf
ansiktet dess karaktär af envis ihärdighet.
Medan granskningen pågick, hade Carl Gustaf
kommit dit med sina böcker under armen. — Hvad
var det de skrattade och roade sig åt?
Fru Ulrika svarade och begynte därvid tala
om sin far. Kanske låg i hennes ord något genljud
af de forna dristiga flicktankarna, ty när hon böjde
sig ned mot sin lilla vackra gosses ansikte för att
där återfinna dragen af den far hon aldrig känt,
såg hon något, som var långt utöfver den alldagliga
verklighet hon eljes omgafs af, och när hon log
mot barnet, log hon mot en bild, spunnen af hennes
eget väsens finaste, vackraste drömmar. Det gjorde
hennes leende ljust och hennes blick strålande.
Öfverraskad såg Carl Gustaf på henne, allt djupare
blickade han ned i hennes vackra ögon och kände,
såsom han känt från första stunden han såg Ulrika,
att hennes friska enkelhet dolde ett djup, som för
honom var lockande att utforska.
Men fröken Lovisa hade blifvit mycket blek och
böjde sig ned för att leta efter fyrväppling i gräset.
Nej — nu skulle Ulrika in, där borta vid trappan
stod Lars Peter och ropade henne. Carl Gustaf
gick med sina böcker till trädgårdsbersån, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
