Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Under lindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycka ligga gömda, så aktade äfven fröken Lovisa
ängsligt på Carl Gustafs ord och gärningar. Och
hon kände därvid, som skulle hon ensam fått sitta
kvar på lifvets skuggsida och frysa, medan de andra
vandrade i dess strålande solsken.
När kläderna voro utbredda och fröken Lovisa
gick upp till huset, tog hon den långa omvägen
genom trädgården under förevändningen att se om
krusbärskarten redan voro stora nog att läggas på
buteljer. I själfva verket gjorde hon det dock för
att kasta en förstulen blick in i trädgårdsbersån.
När hon därinne såg Carl Gustaf nedlutad öfver
sina böcker, smög hon på tå genom gräset, så att
sandens knarrande icke skulle förråda henne.
Böckerna upptogo dock icke Carl Gustaf. Då
och då föll en lindblomma ned och fick blifva
liggande på samma sida, utan att han märkte det.
Den inre tvedräkt, som förefanns mellan hans
tänkande och handlande, hade allt sedan hemkomsten
gjort honom djupt olycklig. Medan hans öga och
tanke under den nyss afslutade europeiska resan
ständigt mötte tusen nya och storartade intryck,
hade lifvet förefallit honom likt en enda festdag.
Hemkomsten fordrade af honom ett afgörande, ett
handlande, och för en drömmare, en svärmare som
han, var detta både svårt och obehagligt. Emedan
det varit vetandet i och för sig, som fängslat hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
