Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Under lindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade något att meddela brodern och ropade
honom an.
»Här är svalt och skönt,» sade Lars Peter, när
han slog sig ned på bänken och torkade svetten
ur pannan. Han hade brådtom med arbetet som
vanligt. Knappt hade man fått höskörden undan,
innan rågen stod färdig att skäras, den välsignade
värmen med strålande sol lät göromålen utan
uppehåll följa efter hvarandra, och denna brådska samt
oron för att den gynnsamma väderleken kunde
förändras, gräfde fårorna allt djupare i Lars Peters
panna.
Så — nå — det lät höra sig, tänkte Lars Peter,
i det han lyssnade till hvad brodern sade.
Carl Gustaf hade beslutit att begifva sig till
Helsingfors för att söka en lärarebefattning, som
var ledig vid stadens skola. »Jag tror mig kunna
räkna på en varm rekommendation af mina forna
gynnare bland universitetsprofessorerna,» tillade han,
»jag är ganska viss på att lyckas.»
Lars Peter nickade bifallande. Han var belåten
med broderns beslut att ändtligen söka en
verkningskrets, ett ordentligt arbete liksom alla andra
honnetta människor. Att bara tala utan att handla,
ansåg Lars Peter liktydigt med att så ut säd för
vinden. I fall någon gång en tanke uppstod i hans
hjärna, sträfvade han ärligt att omsätta den i handling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
