Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Under lindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade alltid väntat något af honom. Som barn
hade han hört vänner och grannar till hans
föräldrar med förväntansfull ton förmoda att han skulle
blifva något ovanligt, och vid universitetet hade han
varit ansedd för en af de mest lofvande unge männen,
af hvilken mycket kunde väntas. Det människorna
väntade af honom, var dock i allmänhet motsatsen
till hans egna innersta önskningar, men med det
behof af erkännande och hyllning, som hos honom
var ett framträdande drag, gaf han ofta efter för
den allmänna påtryckningen, han var ingen fast
viljemänniska.
Sedan Lars Peter lämnat bersån, fördjupade
sig Carl Gustaf i sitt arbete. Hans afsikt var att
i hemlandet genom öfversättningar göra de stora
europeiska skaldernas verk kända. Framför honom
på bordet låg den nyaste af de nya Victor Hugos
Hernani, Byrons Cain och ett band af Campbells
dikter, han som sjöng om att tapperhet i krig var
ett intet mot lefvande frisinthet i människornas
bröst. Carl Gustaf, som ständigt sökte en rikare
och bättre värld, än den han omgafs af, vände sig
efter hvarje beröring med den osköna verkligheten
med vämjelse från den för att hos skalderna söka
ersättning för lifvets fulhet. Af den ande, som
susade genom deras verk, hämtade han sin
vederkvickelse, likt den som nått bergets topp dricker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
