Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lif och rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det krigstillstånd, som vid hans besök rådde i
huset.
Ingen af de unga flickorna ägnade Carl Gustaf
en mera odelad och trohjärtad beundran, än den
»moster Lindfors» lade i dagen. Dörren till hennes
gamla hjärta slogs upp på vid gafvel för en så
vacker ung man och en så artig kavaljer som Carl
Gustaf var. När »moster Lindfors’» illa medfarna
gröna schäskärra stannade vid trappan, och den
välmående, rödkindade gamla frun tungt och ovigt steg
därur och nigande, krusande och småleende trädde
genom dörren, var det nästan som om halfva
socknen följt in i huset med henne. Ingen visste som
hon besked om allt hvad som hände, intet
namnsdagskalas, ingen begrafning, intet bröllop, ingen
barnsäng inom socknen kunde försiggå utan »moster
Lindfors’» medverkan. I hennes muntra runda ansikte
sutto två små bruna nyfikna ögon liksom två russin
intryckta i en mjuk hvetebulle, ögonbrynen ersattes
af en flock små rörliga rynkor, som höjdes och
sänktes, när gumman pratade, och kring munnen
lågo otaliga små veck på lur för att framträda hvar
gång den myste eller log. Och för det mesta log
den, ty »moster Lindfors» var alltid vid godt lynne,
utom menförestiden. När regnet på senhösten gjort
vägarna bottenlösa, när isarna ännu icke höllo att
åka på, eller när snösmältning och vårslask ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
