Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lif och rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
poesier han läste, gudlösa och onda, men hon
lyssnade dock med ett uttryck af på en gång skräck
och förtjusning, emedan hon godkände allt hvad
han gjorde och det därjämte var hennes stolthet att
visa sig förtrogen med det fina vettets och
bildningens språk. Vid fröken Lovisas sida i poesiens värld
kunde äfven Carl Gustaf se förbi den mödosamma
kampuppfyllda utvecklingen, som lifvet kräfde med
sin obevekliga fordran att hvarje tumsbredd vinning
måste gäldas med arbete och möda. — —
Men sedan förberedelserna för det af alla med
så mycken spänning och otålighet väntade besöket
blifvit gjorda, kom en dag från Östankärr bud om
att den gamla frun häftigt insjuknat och att Lars
Peter måste resa dit.
Vid denna underrättelse, som gjorde Carl Gustaf
förtviflad, stegrades hans ständiga längtan att återse
modern, ända till olidlighet. Hans mor sjuk —
kanske döende! Äfven han ville resa till Östankärr.
— Nu om någonsin skulle tiden vara inne att draga
ett streck öfver det framfarna, — hvem tänkte i
farans stund på liden eller gjord oförrätt. Lifvets
stora skickelser som visa människorna deras vanmakt,
likna strålkastare, hvilka i en sekund låta föremålen
framträda i bländande ljus. Carl Gustaf insåg att
det som band honom vid hans hem och hans land
var en helig och stor känsla, som hvarken kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
