Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. En bottenlös sjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon bligade mot solen. Denna söndagsro blef för
några minuter störd, när fru Ulrika, fröken Lovisa,
Carl Gustaf och barnen med korgar i händerna
kommo tågande öfver gårdsplanen. Bandhunden
rusade upp och ryckte i kedjan, hönsen sträckte
hals och tuppen gol till af öfverraskning, men så
snart vandrarna försvunnit bakom grinden, återföllo
alla i det stora lugnet och den ljufva hvilan.
Närmast till gården på denna sida låg hagen
med albuskar och småskog, och sedan tog den stora
skogen vid, den som i långa tider varit
Lindbyherrarnes stolthet. Först kom den delen, som blifvit
härjad af yxan ett nödår, när gamle sektern var i
svårt trångmål och det gällde ingenting mer eller
mindre än valet mellan att hugga ned skogen eller
låta Lindby gå öfver i främmande händer. Det
hade stått hårdt på den gången, när skogen blef
fälld, men naturens stora moderliga hand hade
genast begynt arbeta på återupprättelse. Snart bundo
unga granar krans på krans af sina täta gröna kvistar,
och kådiga unga tallar läto i kapp sina årsskott skjuta
upp i vädret, så att ungdom och grönska skylde
och täckte de gamla döda stubbarna och rötterna,
medan någon enstaka gran och fura oupphörligt
sådde ut sina frön till evig förnyelse. Efter denna
ungskog kom den stora djupa skogen, där det
blånade mellan de väldiga granarnas tunga kvistar, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
