Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. En bottenlös sjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
protesterade lilla Fredrika. — Det var heller icke
moderns mening att banna dem, hon bara strök med
handen upprepade gånger öfver de små hufvudena.
När den skarpsinniga Fredrika häraf slöt att modern
var synnerligen nöjd med dem, vågade hon sig fram
med sin innersta önskan att komma ut till midten
af sjön, där vattnet var så blått, så blått, men
återigen måste hon göra den sorgliga erfarenheten att
barns önskningar icke blefvo uppfyllda, ty farbrodern
rodde mot stranden med sådan fart att vattnet
forsade om fören och ingen talade ett ord.
Det strålande skenet öfver de två
människoansiktena hade säkert lämnat något spår efter sig,
liksom allt ljus har ett återsken. När fröken Lovisa
med förgät-mig-ej-kransen mötte de återvändande,
antogo hennes blickar ett skarpt forskande och
misstroget uttryck. Men hennes tankar och känslor
voro stolta som hennes hållning, vana att tyglas
och behärskas, därför lät hon ingen ana hvad hon
tänkte och kände. Under vandringen hem vände
hon sig dock ofta förstulet om för att i smyg kasta
en blick på Carl Gustaf, som gick efteråt med lilla
Carl Fredrik på armen. Och när hon kom hem,
skyndade hon upp i sitt vindsrum, riglade dörren, kastade
sig framstupa öfver sängen och grät, som om hennes
hjärta kunnat brista, men hon stack lakanet i
munnen, så ingen fick höra, huru hon snyftade. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
