Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den gamle kloke mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvifvel till lif. När han talade med henne om faderns
plan att genom köp öfverlåta Lindby till honom,
var Ulrika först mycket belåten och yttrade på sitt
rättframma vis: »då kommer svärfar inte mera att
bestämma öfver allt här på Lindby.» Men när
Peter genmälde, att hans far i alla fall såsom
fordringsägare förbehållit sig rätt att öfvervaka gårdens
ekonomi och skötsel, svarade Ulrika hastigt, att i
så fall allt hellre kunde förbli vid det gamla.
Om nu detta svar visserligen ådagalade den
kvinnliga tankens begränsning, kom det dock att
utöfva ett bestämmande inflytande på Lars Peter,
hvilken varit emot förslaget, ehuru han tvekat att
uttala det. Men när han vägrade, var han äfven
lifligt öfvertygad om att hans vägran i alla fall
stödde sig på djupare bevekelsegrunder än dem
den kvinnliga kortsyntheten mäktade fatta. Ty Lars
Peter var icke belåten med sin hustru dessa senare
tider, han hade liksom en hemlig känsla af att hans
auktoritet på något vis undergräfdes, utan att han
likvisst kunde stöda detta antagande på några
bestämda fakta. Det var som om alla tankar i hemmet
tagits i anspråk för Carl Gustafs räkning.
Svartsjuka låg icke i Lars Peters natur, men han saknade
helt enkelt den gamla säkra tryggheten, som tillåtit
honom att äta, dricka, sofva och arbeta utan att oroas
af all världens nya tankar. Ehuru han visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
