Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den gamle kloke mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyste den passiva önskan att försoningen mellan
fadern och Carl Gustaf skulle utfalla på bästa vis
för alla parter, önskade han ändå lifligare att
afgörandets stund skulle vara förbi och lifvet i hemmet
återtaga sitt gamla vanliga utseende. Allt som
ledde tankarna ut öfver de vanliga göromålen oroade
och förbryllade honom.
Medan Lars Peter inne i sitt rum begrundade
de af fadern uppställda villkoren för köpet, hade den
gamle sektern gått ut på trappan.
Här fann han lilla Fredrika på nedersta
trappsteget i färd med att sticka små pinnar i färska,
kådiga röda grankottar; af fyra pinnar och en kott
skapade hon behändigt en ko. Och på gårdsplanen
tumlade Carl Fredrik med en käpp mellan sina
små knubbiga ben förtjust om på en stolt springare.
Fredrika var farfaderns stora favorit. Han
betraktade gärna hennes lilla ansikte, däri släktdragen
tydligt framträdde, och hade sin förnöjelse af hennes
snusförnuftiga frågor och svar, som visade att hon
gaf akt på allt. Ibland roade han sig till och med
att uppmuntra hennes glupskhet, i det han till sitt
försvar anförde att god aptit också var ett
släktdrag. I barnens sällskap kunde den gamle herrn
bortlägga den värdighet hans egen själfkänsla och
den allmänna opinionen iklädt honom, och erfara
tillfredsställelsen af att någon gång frivilligt nedstiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
