Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Gnistor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Klockaren sade, att pastorn ...» började hon
ånyo.
»Nej, seså, gå nu!» skrek herr Henrik.
Kvinnan drog åter schalen skyndsamt öfver
hufvudet, sade adjö, neg och försvann.
Herr Henrik ropade på någon som skulle bära
in rakvattnet och lägga fram hans kläder. Det var
tid att göra sig i ordning för namnsdagsfirandet hos
länsman Ehneroos. Men medan han klädde sig,
hördes han halfhögt upprepa: »de som komma efter
oss ... de som komma efter oss ...»
Carl Gustaf fann herr Henrik på trappan med
hela skaran tjutande, skällande hundar omkring sig.
Han snärtade med en piska till höger och vänster,
men de fyrbenta vännerna som visste att slagen icke
voro menade att tagas på allvar, fortsatte med
ömhetsbetygelserna till stort förfång för husbondens
nyborstade kläder. Carl Gustaf, som brann af begär
att begifva sig af, ropade med ett försök att
öfverrösta hundarnas skall, att klockan var mycket, men
herr Henrik, som såg honom iklädd pikéväst, brun
frack, tätt åtsittande hvita pantalonger och lackerade
skor, gjorde endast en spefull bugning såsom ett
erkännande åt denna elegans utan att likvisst
upphöra med den vilda leken. Först efter ytterligare
en uppmaning af Carl Gustaf att skynda sig
utdelade han några kraftiga rapp, som kommo hundarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
