Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Natt och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han med stor saknad skildes från sina kära flickor
— allihopa. Men han kunde icke lämna mamma
ensam längre. Hon hade varit orolig hela morgonen,
han begrep icke hvad som gick åt henne, ögonen
glänste och i stället för att som vanligt sitta
stilla, sysslade hon med allt möjligt. Han hade
fruktat för ett nytt anfall af sjukdomen, men hon
hade sagt, att hon icke på länge mått så väl som
i dag.
Fru Ulrika drog mangeln så våldsamt, att
Ann-Sofie på den motsatta sidan nästan föll framstupa
och skrek till af förskräckelse.
»Spara dina krafter Ulrika,» sade den gamle
herrn muntert, »i kväll vill jag höra musik.»
När han lämnat rummet, utbrast Ulrika:
»I kväll är tiden inne.»
Om en stund gick ett bud öfver till
Henriksberg. — Och inne i gästrummet på soffan mot den
hvita kudden lyste ögonen i det lilla vissnade
ansiktet med all den glöd hoppet kunde inblåsa i en
flämtande, slocknande lifsgnista.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
