Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl Gustaf, som just varit på väg från
Henriksberg till Lindby, hade från landsvägen sett elden
slå ut genom en glugg i rian, han hade skyndat dit
och sålunda varit en af de första på brandstället. Alla
som kommo tillstädes, bildade kedja med
vattenhinkarna för att raskt få vatten upp ur den närbelägna
bäcken. Men arbetskrafterna och redskapen voro
få och bristfälliga och den långvariga torkan hade
låtit bäcken nästan sina ut, så elden grep omkring
sig med rasande fart, tills snart hela byggnadslängan
stod omhvärfd af lågorna. De skröpo ut genom
springor, gluggar och dörrar, de slickade girigt upp
längs väggarna, dansade utmed takkanten och foro
fräsande uppåt det halmtäckta taket. Däruppe tog
elden först riktig fart. Gnistorna sprutade ut ur
flammorna och stego mot skyn som stora eldkvastar,
hvilka brusto sönder, smulades och hvirflade
omkring såsom otaliga lysande punkter i den tjocka
kväfvande röken. Och när taket störtade in,
slungades brinnande sädeskärfvar högt upp i luften där
de fräsande drefvos fram af vinden.
I kedjan med vattenämbarna hade Carl Gustaf
och fru Ulrika kommit att stå bredvid hvarandra.
De hade icke växlat ett ord, ty eldens dån och
ropen omkring dem öfverröstade allt tal, och
brådskan med de fyllda och tomma ämbarna påkallade
deras uppmärksamhet, men hvardera genomträngdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
