Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och afbrutna, oafslutade meningar beskärmade sig
öfver olyckan.
Den gamle herrn gick fram till fönstret i det
halfskumma rummet och därvid föll hans blick
händelsevis på bokhyllan, som var fylld af böcker.
Denna ovanliga syn i ett hem, där en bok var en
sällsynthet, väckte hans uppmärksamhet. Nyfiken
tog han en af böckerna för att i det döende
skymningsljuset granska den. Pärmen föll upp och han
läste skrifvet på första sidan namnet: Carl Gustaf
Ehrendt. — Den gamle ryggade tillbaka liksom för
ett slag. Med darrande händer plockade han ned
från hyllan den ena boken efter den andra. Samma
namn stirrade från dem alla emot honom.
Nu förstod han! — Nu begrep han orsaken till
all oro, all hemlighetsfullhet, som han icke kunnat
undgå att lägga märke till. Inom få ögonblick hade
han med sina frågor förmått »moster Lindfors» till
en bekännelse om hvad som här försiggått. Men
när han efter en stunds tystnad och begrundande
åter vände sig till den gamla frun för att få ytterligare
besked i saken, fanns hon icke mera i rummet.
Ehuru hon visserligen var öfvertygad om att sektern
alltid hade rätt, greps hon dock, sedan hon yppat
hemligheten, af en dunkel aning om att ett ansvar
härför hvilade på henne. Men i fall det gällde att
stå till svars för sina ord, brukade den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
