Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller försjunket i djup sömn efter den brådskande
afresan. När Lars Peter kom in i förmaket för att
söka Ulrika där, gick han på tå, som om han varit
rädd att störa någon sjuk eller döende, och talade
med lågmäld röst om sitt beslut att genast resa efter
till Östankärr. Kanske skulle under färden i den
stilla månljusa natten faderns sinnesuppror lugna sig,
så att Lars Peter kunde komma till tals med honom
i morgon, — ty nu hade ju ingen tillåtits yttra ett
ord. Det gällde bara att handla, innan det blef för sent.
Och Lars Peter gick ut igen, utan att fru Ulrika
sagt ett ord till svar.
Uppe i vindskammaren stod Carl Gustaf färdig
att begifva sig bort. Bort måste han smyga från
detta hus än en gång som en tjuf om natten ...
Bort, så långt att aldrig ens ljudet af hans namn
mera skulle nå fram till det stället af jorden, som
en gång varit hans hem. Alla andra tankar, alla
planer och önskningar hos honom hade vikit för den
enda fruktansvärda vissheten att han älskade sin
broders hustru och därför måste bort från sin
broders hem. Han kunde icke mera föra sig själf
bakom ljuset i den tron att han här arbetade för de
mångas lycka och de förtrycktas rätt. Hans enda
tanke, hans enda önskan var — broderns hustru.
Den gamle mannens skarpsinniga ord hade ställt
honom och Ulrika nakna inför hvarandra — därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
