Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans far. Nu när fru Ulrika ropade, var det herr
Henrik, som stod vid hennes sida. Hans händer
voro lätta och mjuka som en kvinnas, när han tog
den lille gossen i sina armar; han var rådig och
påpasslig, när andnöden och den skarpa hostan hotade
med att kväfva barnet, och aldrig hade fru Ulrika
trott att någon kunde färdas så snabbt mellan
Lindby och kyrkbyn, som herr Henrik gjorde, när han
for efter läkemedel.
Men när hon på morgonen, sedan faran var
öfverstånden och Carl Fredrik somnat, ville tacka
herr Henrik för all den hjälp och tröst han skänkt
henne i denna förtviflans natt, var han försvunnen.
Och mången dag förgick, innan han åter visade sig
på Lindby.
Det som hände på Lindby den gången, förblef
ingen hemlighet, ty alltför många ögon och öron
hade varit vittne till hvad den gamle sektern sagt
och gjort. Halta Greta, som bodde bredvid
landsvägen, sade sig hela natten oupphörligt hört hästar
spränga förbi, men, när hon skyndat till fönstret,
hade hon ingenting sett och det väckte hos henne
tvifvel om att hästarna varit riktigt vanliga hästar.
När hon sedan i morgongryningens första obestämda
ljus åter såg någon köra förbi, så gnistorna yrde
om hästhofvarna, då förstod hon hvem som varit
ute den natten. Och när hon på morgonen fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
