Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. En hvar på sin post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattigdomen rådde i all dess nakenhet och
ohygglighet, där människorna lefde hopgyttrade i de stora
städernas fattigkvarter och i jordvåningarnas
möglande fukt, där gatorna svettades ut sin orenlighet
mellan stenläggningen, och stinkande vatten förde in
gift i människokropparna, där gjorde han glänsande
eröfringar. Denna fruktade fiende var koleran. Ju
okunnigare och mera förslafvade människorna voro,
desto ödmjukare gingo de den mäktige till möte,
desto djupare mot jorden bugade de sig, när oket
träddes öfver deras nacke.
Äfven till Finland sträckte den mäktiga sina
eröfringsplaner. Här fanns icke mycken
motståndskraft den tiden. Slö okunnighet mötte
våldsgärningen både i städerna och på landsbygden, ty få voro
de som här ännu vigt sitt lif till kamp mot
okunnighet och trälsinne. Drömmare kallades de som
ropade ut väckelser och varningar till folket; den
som icke kunde hålla sin mun, såldes till
främmande land, på det icke den stora allmänna tystnaden
skulle störas. Det sägs att tystnaden gömmer stora
okända djup, men märk väl att i den största
tystnaden: i grafvens stillhet och på de högsta höjder,
där evig tystnad råder, där upphör ock allt lif. Intet
är så farligt och försåtligt som tystnaden. — — —
En hösteftermiddag stod fru Ulrika som vanligt
vid fönstret i förmaket på Lindby. Duggregnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
