Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. En hvar på sin post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men sörjde honom gjorde hon icke, ty sorgen är
kärlekens insegel, medan saknaden är vanans afföda.
Och om fru Ulrika träffades af sådana
samvetsförebråelser, som efter ett dödsfall med hesa ångerfyllda
röster hväsa om glömda plikter, onda tankar eller
dolda synder, öfverröstades äfven de snart af alla
de omsorger, hennes nya ställning medförde. Ty
när omsider allt blifvit ordnadt efter Lars Peters
död, befunnos stora räntor för gäld påförda Lindby,
och för fru Ulrika gafs ingen annan utväg än att
söka pressa fram dem ur jorden. Trälbunden
var äfven hon nu; allvarsam och fåordig gick hon
vid sitt arbete; aldrig sjöng hon mera, och blicken
riktade hon nedåt, medan hon grubblade, öfvervägde
och räknade. Och om hon ännu höll fast vid sin
gamla sed att i skymningen stå vid fönstret, var
det endast af slö vana hon såg ut mot den
hemlighetsfulla, blåskimrande skogen, icke väntade hon
numera på någon, som skulle komma vägen framåt
med dristiga nya tankar i hufvudet och kärlekens
röda ros i handen. Hon var bara glad att hvila
sig en stund, innan aftonsysslorna begynte.
Vid hennes sida i det dagliga arbetet gick tyst
en liten rak, sirlig gestalt. Fröken Lovisa hade
blifvit bofast på Lindby. När hennes morbror dog
i Stockholm, ägde hon intet annat hem än det
hennes syster Ulrika bjöd henne. Så skicklig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
