Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läkarekonstens regler egentligen skulle burits till grafven,
reste hem till Östankärr.
Fru Ulrika hade beslutit att före svärfaderns
afresa med honom tala om den plan hon uppgjort
för Carl Fredriks framtid. Hon kände numera ingen
glädje af ett trotsigt förhemligande och hon hvarken
ville eller kunde sätta planen i verket utan den
gamles vetskap. Oupphörligt hade hon dessa sista
veckor öfvervägt och begrundat saken, och därvid
hade hennes anlete fått en ljus, förhoppningsfull
uppsyn och hennes blickar hade ofta uppsökt Carl
Fredrik, som gick omkring i hemmet med ett
spörjande, hungrigt uttryck i sina djupa ögon. —
Gossen måste först i skola och sedan skulle han
få välja sin bana själf, hade fru Ulrika beslutit, och
medlen att bekosta studierna skulle hon anskaffa,
om hon än måste fördubbla sitt arbete härför.
När hon stod inför gamle sektern för att tala
med honom, darrade hon litet på rösten. Förr en
gång hade hon velat mäta sin vilja med hans, men
vanmäktig blifvit slagen tillbaka genom känslan af
sin egen skuld. Men nu var hennes uppsåt rent
och det gjorde henne stark; när det gällde hennes
barns rätt, fick ingen i världen vara starkare än hon.
Sedan hon slutat tala, blef det tyst i rummet.
Från den gamle mannen kom intet svar, han satt
stum liksom försjunken i tankar. Var det kroppens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
