Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En eftermiddag sutto de båda unga flickorna
framför det nötta gamla sybordet vid fönstret. Den
yngre kastade krusflorsremsan, som hon fållat,
otåligt ifrån sig.
»Usch, så mörkt det blir — förresten har det
på hela dagen inte varit ljust. Så dyster och tråkig
hösten är — att någon står ut med den på landet,
är mer än jag begriper. Man kan ju inte röra sig
ute, får bara sitta som en fånge och höra huru
regnet plaskar från morgon till afton. Nej — om jag
kunde göra som jag ville, skulle jag söka upp evig
vår och sommar med solsken och blommor — det
kunde kallas att lefva det!» — Och den glada,
unga flickan log vid tanken på sin drömda
härlighet.
Den äldre stillsamma systern lade också bort
arbetet, i det hon vände sig mot fönstret. — »Se,
Emmy, se hur vacker skogen är, se huru de röda
och gula löfven lysa! Jag trifs på landet» — sade
hon tankfullt. »Här är lugnt och fridfullt, såsom
aldrig i staden. Jag var oftare här hos farmor än
någon af er andra ... hit till fönstret kom hon alltid
en stund i skymningen ... Jag har mången gång
undrat öfver hvarför hon gjorde det och hvad hon
därvid tänkte på, hennes ansikte hade icke då sitt
vanliga uttryck ... Död» — den unga flickan
skakade rysande på hufvudet — »det käns så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
