Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du oroliga varelse, du kommer säkert alltid
att längta efter något och önska dig sådant, som
du icke kan äga», svarade den äldre systern
förebrående, »alltid är du full af planer och förhoppningar,
dina löjen och tårar störta fram liksom regn och
solsken i april. Gamla personer, som kände farmor
i hennes ungdom, påstå visserligen att du är lik
henne, sådan hon var den tiden — men jag kan
aldrig tro det. Jag förmodar tvärt om att
människorna fordomdags voro mycket större och bättre och
helare än nu för tiden.»
»Det tror inte jag, visst inte, eller om de voro
hvad du kallar »helare», var orsaken den att deras
känslor blifvit tillbakaträngda,» protesterade den
yngre. »Jag har alltid afskytt den där ’gamla, goda
tiden’. Om man riktigt gärna ville göra något, riktigt
brann af begär att veta något, riktigt af själ och hjärta
åtrådde något, hette det alltid: så gjorde man icke
förr, eller det skulle aldrig fordom gått an, eller sådant
kom aldrig förr i fråga! Hvarför var allt fordom
stort, godt och upphöjdt, medan allt nu för tiden måste
anses lågt, syndigt och orätt? Jag tycker tvärt om
att med tiden allt borde förändras till det bättre.»
»Emellertid,» genmälde den ifriga försvararinnan
af det gamla och vördnadsvärda, »äro icke
nutidsmänniskorna så ståtliga och behärskade som farmor
var, nämn en enda att ställas i bredd med henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
