Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf än till mig, tror jag, tänkte högt och glömde
att jag hörde det, eller också trodde hon att ett
barn icke förstod det. Men däri tog hon grundligt
miste, jag har så väl af hennes historier kunnat
sluta till att hon älskade pappas farbror Carl Gustaf,
men att han icke besvarade hennes kärlek emedan,
ja, — naturligtvis tror du det icke — emedan han
älskade farmor.»
»Ditt hufvud är ständigt fullt af de otroligaste
historier,» gendref den äldre förståndiga systern, men
i rösten spårade den yngre likvisst ett uppmuntrande
tonfall af sådan nyfikenhet, som ingen ung flicka
kan tillbakahålla, när talet rör kärlekshemligheter.
»Ja, tro hvad du behagar,» svarade den unga
glada flickan. »Jag har hört pappa tala om sin
farbror Carl Gustaf, som blef förbannad af sin stränge
gamle far och sedan dog i främmande land. Af
hans papper, som skickades hem efter hans död,
hade man sett, huru rikt begåfvad han varit. Han
liknade en af dessa vårens sångfåglar, som komma
för tidigt och som bära vårens budskap till andra,
men själfva duka under för den köld de alltför
djärft velat trotsa. Sålunda hafva många krafter
gått förlorade för vårt land och kommit andra länder
tillgodo, sade pappa. Men ser du Eva,» — den unga
glada flickan böjde sig framåt och hviskade:— »om
Carl Gustaf älskade farmor och hon honom, borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
