Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinnelag och lynne också, visste modern, och det
var väl därför de båda så ofta blevo osams. Det
gick så lätt på sned med nånting, och då blev det
strax bannor av och träta med häftiga ord och
befallningar och motsägelser. Modern visste så
säkert att fadern höll av Elin och till och med var
stolt över dottern, då han jämförde henne med
andra flickor, men ändå.......... ja, ja, karlarna
voro nu en gång sådana att de inte kunde lida en
annan vilja i bredd med sin egen, och man fick lov
att förstå sig på dem och taga dem sådana som de
voro. Men mången gång hade hon tänkt, att det
mest varit de stridiga lynnena och de oböjliga
viljorna, som vållat att Elin begynte längta bort från
hemmet och sedan reste så långt, långt ut i världen.
Gång på gång fylldes madam Karlssons ögon av
tårar, medan hon satt och tänkte på allt detta
gamla, men hon skyndade alltid att oförmärkt stryka
bort dem med handen, så att Karlsson inte finge
se dem, ty han brukade bara driva gäck med att
mor hade så lätt för att gråta. Tanken på att
Elin skulle komma hem igen kändes dock så
förunderlig och överväldigande att det inte blev möjligt
att hålla tårarna tillbaka.
Från sin plats på trappan såg modern en skymt
av Karin, som satt i gräset under hasselbusken
och läste. Hon var hela tio år yngre än systern
och hade alltid varit mycket olik Elin. Snäll och
lydig hade Karin nog alltid varit, men redan
som litet barn gick hon ständigt och liksom
funderade på något annat, än det hon hade för händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
