Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden, att Karin plötsligt blivit alldeles blek och
styv och stel och bara stått och stirrat framför
sig utan att se eller veta av något, som försiggick
omkring henne. Men samtidigt hade hon sett och
förutsagt sådant, som ingen annan vetat av eller
kunnat se.
Senast hände det den dagen på vårvintern, då
Koö-Janne gick ner sig i en vak på isen och
drunknade. Karin satt vid bordet i stugan och läste.
Men plötsligt såg hon upp från boken och blev
vit i ansiktet som ett lärft. Hon stirrade genom
fönstret ut mot isen och skrek högt: — Hjälp! Hjälp!
Nu sker där en olycka därborta!
De andra, som voro inne i stugan, skyndade
också till fönstret. Men de sågo bara den snötäckta
isen ligga vit och orörlig över fjärden som förut, och
så långt ögat nådde, kunde inte minsta spår av
någon människa skönjas därute.
När modern förskräckt sporde, vad det var
Karin såg och var olyckan skedde, hade flickan
liksom vaknat upp ur en sömn. Hon hade brustit i
häftig gråt, så hon nästan inte fått fram orden, och
sagt, att hon sett en man ute på isen. Men plötsligt
varsnade hon, att han sjönk ned och blev borta, och
hon hade också hört honom ropa på hjälp. Men
på vilket ställe det skedde, om det var långt från
stranden eller nära intill, det hade hon inte kunnat
utreda.
Karlsson hade till och med tagit sina skidor
och gått ut på isen för att se efter, huru det kunde
förhålla sig med det flickan omtalade, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
