Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han bodde tillsammans med sina svärföräldrar ett
bra stycke väg från Bergö.
Karin och Gunnar fingo genast höra den stora
nyheten att Elin var på väg hem. Fadern tog
åter fram amerikabrevet och läste det än en gång
högt. Och ehuru han inte för egen del nu yttrade
något om brevets innehåll, syntes det dock tydligt,
att läsningen skänkte honom stort och odelat nöje.
— Hejsan! ropade Gunnar muntert, då fadern
åter vek ihop brevet — nu får ni friare hit till
gården! Friare i långa rader! Elins arv och
rikedomar förblir inte länge nån hemlighet, det svarar
jag för.
De andra logo.
— Den första som infinner sig blir Ström,
fortfor Gunnar uppsluppet. — Strömmen, som bugar
och skrapar med foten och krumbuktar och kråmar
sig och utvärtes är manerlig, men invärtes full av
fanstyg och arglistighet. Visserligen lär han ha
farit härifrån med en korg, den gången Elin reste
till Amerika. Men han är inte den som ger med sig
i första taget, tro aldrig det. Och allra minst, när
han får höra om ifrvet. Det blir riktigt något efter
hans sinne.
— Han är väl kvar hos häradshövdingen ännu?
frågade Karlsson, i det han sög en lång rök ur
pip-snuggan efter den ansträngande läsningen.
— Naturligtvis är han där, bekräftade Gunnar. —
Var ska sleven vara om inte i grytan, när det
regnar välling? En sån plats fås minsann inte alla dar.
Småningom blir det väl Ström, som tar hand om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
