Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid komma åter till det ställe, därifrån de hade
gått ut. Men för att få den rätta synen igen,
hjälpte ingenting annat än att tre gånger läsa
Fadervår bakfram.
Flickan hade glömt sin blyghet för det sällsynta
nöjet att ha en åhörare och fortsatte på samma
ivriga vis:
— Det vet ingen, hur djupt Djupträsk är, sade
Gammel-Eva. En karl hade en gång bundit en
sten vid en lina och sänkt ner den från en båt mitt
på träsket, men fastän linan löpte ut hel och
hållen, så nådde den ändå aldrig ända ned till
bottnen. Men snart därefter dog karlen, därför att
han hade försökt utforska sjöråets hemligheter.
Det är farligt att ha nånting otalt med sjörået,
sade Eva. En gång, då hon var barn och skulle
driva hem korna från skogen, hade hon kommit
hit till träsket och hade då sett sina kor beta nere
vid stranden just på det farliga stället, där en kan
sjunka ner i dyn så djupt att en aldrig mäktar
komma upp igen. Hon började ropa och kalla dem
vid namn för att få dem bort därifrån, men medan
hon stod och ropade, varsnade hon att det inte
alls var hennes kor, utan främmande djur. Feta
och glänsande var de, men hade så besynnerlig
skapnad att Eva blev rädd och förstod, att det var
sjöråets kor, som han hade drivit opp på stranden
för att beta. Eva vart så förskräckt att hon sprang
därifrån allt vad hon orkade, hon visste ju hur
farligt det var att komma nära nånting, som sjörået
rådde om. Sina egna kor fann hon slutligen på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
