Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Goddag härinne!
Hattniakerskan steg in genom dörren, ingen
hade hört henne komma. Hon var så liten ocli
tunn och rörde sig så flinkt och lätt att hon alltid
kom som en överraskning.
— Jaså, Elin är hemma nu! Välkommen hem
igen! får en väl säga.
Hon sköt tillbaka den vita duken, som under
rodden blivit neddragen över pannan till skydd
mot solen, och lät sin nyfiket granskande blick
överfara Elin från huvud till fot. — Jag måste
just komma och se på henne ett tag.
— Jaha, jaha, så ser Elin ut nu, fortfor hon med
granskningen. — Lite magrare har hon blivit,
ser jag, men jag har hört sägas, att mänskorna
blir magra där i Amerika. Ja, ja, lång och
ståtlig är hon liksom far sin, och nya, fina kläder har
hon på sig.
Den lilla gumman med de snabba, livliga
rörelserna och de nyfiket spejande ögonen i det torra,
bruna ansiktet, som inom sitt nätverk av otaliga
rynkor tycktes gömma ett outtömligt förråd av
uttrycksfulla och lustiga miner, snurrade runt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
