Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring Elin, granskade och beskådade henne från
alla sidor och tummade med kännarmin på tyget
i hennes klänningskjol.
— Nu måste Lindströmskan sitta ned och
dricka en kopp kaffe. — Madam Karlsson lyfte
hövligt fram en stol och torkade hastigt med
förklädssnibben ett tag över stolsitsen.
— Nå ja, det går lika fort att sitta som att stå,
kom det muntra svaret, i det hattmakerskan
satte sig. — Bäst att sitta för att inte ta bort
fästmanslyckan för Bergöflickorna, tänker jag.
Elin frågade, hur det stod till hemma hos
Lindströmskan, och fick med tack för efterfrågan veta,
att de mådde bra nu, sedan det blivit sommarvarmt.
Lindström hade visserligen i våras haft gikten svårt
ihop med sig, men vad kunde väl gammalt folk
annat vänta med åren än krämpor och besvär?
Elin hade hört sägas, att ende sonen gift sig.
Där hade således kommit svärdotter i huset — hon
mådde välan bra, hon med?
Gummans rörliga ansikte fick ett stramt och
fientligt uttryck, och svaret på frågan kom som ett
vinande piskrapp:
— Ska inte den må bra, som sitter i skuggan
och smäller i sig vetebröd och bara ser på, hur
en ann arbetar i brännande solsken eller skvalande
regn?
Åhörarna skrattade. Hattmakerskan var känd
för sin ovanliga färdighet att lägga orden väl och
aldrig bli någon svaret skyldig. Man visste, att
den nya svärdottern ansågs för lat och håglös och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
