Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland, då det blir alltför galet, säger jag till
frun, att det måste vara måtta med givandet
också. — Men då invänder hon, att Kristus alltid
hjälpte alla nödlidande och olyckliga och
uppmanade alla andra att också göra det. — Gud bevare
mig för att tala vanvördigt om min Herre och
Frälsare, svarar jag — men han var inte sjuk, han,
och satt inte med ett avbrutet ben i en stor stol
utan att kunna röra sig. Och hur går det sen, så
dyrt som allting nu är, om en ger bort allt vad en
äger och har?
Då får frun ett så innerligen bedrövat uttryck
i ögonen och medger: Det kan du ha rätt i, Sofi. —
Men ser du, motsäger hon ändå — hela livet igenom
har det för mig varit en stor, stor sorg att den ena
mänskan kan leva i överflöd, medan den andra
inte ens har det dagliga brödet. Och jag har
mycke tänkt över den saken, men har aldrig kunnat
komma till någon klarhet därmed, säger hon. —
Så har det alltid varit, och så kommer det
också alltid att förbli, svarar jag då — och det är
välan nån mening med det. Men nu i dyrtiden är
det nog bäst att en håller det en har.
Medan Sofi talade, undersökte hon noggrant
korgens innehåll och värdigades gilla det. Madam
Karlssons ägg voro alltid av bästa slag, färska,
stora, fina ägg, som det var ett nöje bara att
se på. Bäst att Elin lämnade korgen med äggen
härute, så att frun inte finge se dem. Ty här fanns
för närvarande en gäst med våldsam matlust, och
frun kunde kanske bestämma att de färska äggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
