Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få något av dess växlande skiftningar i sinne och
lynne, trodde hon. — Medan Elin lyssnade, tyckte
hon sig se föräldrarna liksom på ett nytt sätt.
Sedan steg hon upp och tog avsked och tillsade
Karin att lägga bort boken, emedan det var tid att
resa hem. Men systern gjorde det så dröjande och
ovilligt, att fru Bengtson brast i skratt och
uppmanade henne att taga den med hem. När hon läst
den, kunde hon ju ro hit över med den igen.
Flickan tackade med en djup nigning. Och dä
Widing också lovade låna henne några böcker,
togs löftet emot med ytterligare en nigning och
en blick, däri lycka och blyghet stredo om
herraväldet.
Översköterskan och Widing följde med ner till
stranden. Men innan doktorn, som hans avsikt var,
hunnit erbjuda sin hjälp till att skjuta ut ekstocken,
hade flickorna redan sjösatt den och skrattande åt
hans förvåning över den flinka manövern, hoppat i
farkosten och gripit till årorna.
Ett ögonblick måste de vänta på Sofi, som
kom nedspringande med korgen och betalningen för
äggen. Sedan läto de kraftiga årtagen ekstocken
skjuta god fart, medan uppe i Vita Villan en vit
näsduk sågs genom ett öppet fönster vifta ett
vänligt farväl till de raska rodderskorna.
— Å — å, den luften — den härliga, friska
havsluften!
Sofi såg ondsint på den vitklädda, som stod och
spände ut bröstet för att riktigt kunna andas så
djupt som möjligt. Den människan levde minsann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
