Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga, som just nu jäser och sjuder i sinnena sa att
människorna måste handla, måste söka nya vägar,
måste upptäcka nya mål och liksom piskas framåt
— om till gott eller ont, lika mycket vad det må
kallas — allt det där vet skärgårdens folk
ingenting om. Ifall man jämför dem med finnarna, så
märks skillnaden.
— Det tror inte jag. Den som har levat så länge
som jag bland folket här, må väl känna det. Och
jag älskar det... ja, ja, naturligtvis vet jag att
det har sina fel och svagheter, men jag älskar det
i alla fall sådant det är. Du får mig inte att tro
något ont om det. Här är något ljust och glättigt
och trofast i folklynnet, som gör det lätt att leva
med dessa människor. Ute på öarna, därifrån det
alltid har varit långt till kyrkan och långt till
skolan, där har naturligtvis också människorna
blivit annorlunda än i andra trakter. Men det
måste de då få vara. Och trögtänkt är det folket inte.
’ — Kanske inte ... men det sover ... sover tungt
och drömlöst. Det måste väckas, det måste
upplysas, det måste ledas fram till tidens stora frågor.
Det är gränslöst okunnigt i alla avseenden.
— Men jag försäkrar dig . . .
— Väckelse, upplysning, ledning, det behövs
här, fortfor han utan att fästa avseende vid hennes
invändning.
Vita Villans härskarinna, som åter erinrade sig
hans tidningsartiklar, utbrast plötsligt:
— Ledning, javisst! Men säg, vem duger till
folkets ledare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
