Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sorten, som bara äter gräs. Han kan inte uthärda
tanken på att djuren måste slaktas för vårskull,
sade han stillsamt. Och då jag undrade, huru
det skulle gå, i fall också vi lantmän inte ville
befatta oss med slakt, så log han ett medlidsamt,
överseende löje åt en så enfaldig fråga och svarade,
att om alla avhölle sig från att äta kött, behövde
ju djuren inte slaktas — så enkelt var det.
— Och jag undrar, inföll häradshövdingen, i
det hans stickande blick åter spanande flög ut
över festplanen — jag undrar, om hela skocken
av vita duvor därborta går och väntar att
matroserna från de ryska krigsskeppen ute på fjärden
ska komma i land?
— Ja, ja, ryssen tycker om duvor, bekräftade
Lundberg illparigt. — Jag hade en tid några
tama duvor där hemma. Det hände då en dag, att
några ryska matroser kom upp till gården för att
köpa mjölk och, när de fick se duvorna ute på
backen, begynte de strax ropa och skrika, att det
var sådana fåglar, som man aldrig fick ofreda på
något vis, och att döda dem var en svår synd.
Ja, ja, duvan är riktigt ryssens älsklingsdjur,
upprepade han och lät blicken gå i samma riktning
som häradshövdingens ut mot de vitklädda unga
flickorna.
Sommargästen såg häpen på den gamle bonden,
vars knipslugt blinkande öga lustigt stred mot
ansiktets högtidligt trovärdiga allvar. — Vad
skulle man tänka om landsbygdens enkla
rättframhet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
