Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Usch, det är otäckt! utbrast
kommunalrådin-nan, i det hon lät blicken följa samma riktning som
Karlssons ut mot de många vitklädda dansande
paren. — Var gång vi ställer till fest, har vi strax
det där följet här. Vi kan ingenting göra för
att hindra dem att komma. Ja, jag tycker också
det är bäst att gå härifrån. Jag får väl prata med
Elin en annan gång, tänker jag. Elin reser
naturligtvis inte bort numera?
Något svar på frågan gavs inte och inväntades ej
heller av den myndiga frun, som var van att avgöra,
ordna och ställa för andra.
Karin kvävde en suck vid tanken på huru roligt
det hade varit att få stanna kvar ännu en stund.
En pojke, som hon kände, hade bjudit upp henne
till dans, och en av flickorna hade i största hast
bakom granhäcken lärt henne dansstegen. Men
hon visste, att fadern aldrig ändrade ett en gång
fattat beslut.
Då hon långsamt följde efter honom ned till
stranden, lade hon märke till att Elin såg så
trumpen ut och inte sade ett enda ord. Tidigare hade
systern varit munter och pratsam, då
människorna hälsade henne välkommen hem igen. Och då hon
kom från postkontoret, där hon fått ett brev
från Amerika, hade hon riktigt sett glad ut.
Det blev också en stor missräkning för Karin,
att doktor Widing inte följde med tillbaka till
Alö, såsom avtalat varit. Då Bergöfolket på väg
till festen seglade förbi Alö, hade de sett honom
stå nere vid stranden och vinka till dem att landa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
