Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, emedan han av en bland de närvarande,
som kände henne, hört att hon var hans
lands-maninna. Och när det sedan under samtalet
framgick, att hon till och med var från samma socken,
där han själv blivit född, vart han mycket glad.
Ty ehuru han redan som pojke gått till sjöss och
rest bort hemifrån och sedan stannat i Amerika,
hade han ändå aldrig kunnat glömma
barndomshemmet, sade han. Hans föräldrar hade dött,
medan han varit borta, och han visste ingenting
om sina syskon eller andra släktingar, men nu
kunde han ju med henne få tala om hembygden
och sina minnen från pojkåren och allt sådant, som
ingen annan här i det nya landet intresserade sig
det allra minsta för eller kunde förstå.
Elin hade också blivit glad. Hon hade icke
på länge träffat någon från det gamla hemlandet,
och i den unge mannens väsen och uppträdande
fanns något enkelt rättframt, trovärdigt och
hurtigt, som genast behagat henne. Efter det första
sammanträffandet sågo de varandra endast några
få gånger, emedan han icke bodde i samma stad
som hon, men varje gång han kom ditresande,
sökte han upp henne.
Den sista gången de träffades, friade han till
henne. Det skedde just före hennes hemresa,
och hon svarade utan betänkande nej.
Hans anbud kom så oväntat och hon kände
honom så litet, sade hon. Och dessutom måste hon
resa hem. Det var ofrånkomligt, hon måste resa
hem. Dag och natt kände hon, hur hemlängtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
